Hidden.Face

Det har ar nog en av de jobbigaste och haftigaste sakerna jag gjort i mitt liv. Fredag den 25 januari gick vi upp supertidigt for att kora strackan mellan Rotorua och Whakapapa, vilket tog ca 2,5 timmar. Darifran fick vi ta en shuttelbus dit sjalva vandringssparet borjade, och sa borjade vandrigen. Vi borjade runt halv elva och var nere igen vid fyra.I vanliga fall sa korsar man berget och kommer ner pa andra sidan men pga vulkanisk aktivitet sa var det forbjudet att ga hela vagen, sa efter att vi kommit upp pa toppen och en liten bit till fick vi snallt vanda och ga tillbaka hela strackan. I borjan var det latt terrang med manga "bryggor" uppbyggda, men sen kom vi fram till The Devil's Steps, dar det satt en varningsskylt om att det blev mer extrem terrang.. och jag kan ju saga att det inte heter Djavulstrappan utan anledning! En timmes nonstop vandring upp for trappor, behover jag saga att vi hade mjolksyra i benen? Sen kom vi upp till en plata dar vi at var lunch och sen fortsatte vi upp for nasta, annu brantare stigning. Denna gang var det rullgrus, saknade nastan trapporna nar jag tog tva steg upp och gled tillbaka ett.. Men val uppe pa toppen var det helt magiskt, sa vart det! Eller okej, var ju vart det hela vagen, otrolig utsikt och haftig miljo, men var lite lite svarare att uppskatta nar man flasade som en galning och bara forsokte fokusera pa att komma hela vagen upp haha.. Dar uppe kom vi fram till The Red Crater, och pa andra sidan toppen lag the Blue Lake och Emerald Lakes, tror att vattnet blivit fargat av olika mineraler fran berget, superhaftigt! Satte mig nere bland lite andra manniskor och dinglade med fotterna utanfor kanten, SUPERHOGT upp. Fick nastan lite svindel men kandes riktigt maktigt. Dar var vi tyvarr tvungna att vanda och pa vagen ner igen borjade jag kanna av min dumma vrist som alltid ska krangla nar jag gar for lange pa daligt underlag, och nar vi antligen kom tillbaka dit vi skulle bli upphamtade var det tre utmattade manniskor som tacksamt fick skjuts till vart hotell i Whakapapa. At en underbart god middag, och en lyxade vi till det med lite bubbelbad, alltid bra att minska risken for traningsvark, right? Somnade som en sten runt tio..